mörkrädd
Men vad har hänt? Varför uppdaterar jag aldrig bloggen? Jag antar att man inte kan ha en sån här nonsensblogg hur länge som helst...? Det känns som att jag bara tjatar på om samma saker i alla inlägg hela tiden. Det är förkylningar och hosta..(fortfarande faktiskt) och trötthet och frustration... måste vara tråkigt att läsa om mitt ständiga gnäll om diverse saker.
Var i alla fall barnvakt igår till mina söta barnbarn. Herregud så mycket som har hänt sen jag träffade Neo sist. Och det var inte ens länge sen. Max två veckor skulle jag tro. Då var han fortfarande en bebis. Nu sitter han själv, kryper och reser sig upp mot allt han får tag i. Det var full sjå, kan jag ju tala om :-) Ville ju inte så gärna att han skulle resa sig upp och falla och slå skallen mot något. Så det var full fokus på den lille :-)
Samtidigt som Kevin hela tiden ville att jag skulle leka med honom i hans lekrum, eller läsa böcker. Försökte verkligen hinna med båda två på en gång, men jag har lite dåligt samvete för att Kevin fick så lite tid. Fick ju inte i säng Neo förrän strax före nio. Och då var det inte så mycket tid över för killen som hade väntat hela dagen på att farmor skulle komma. Han hade till och med sparat sitt lördagsgodis så att jag skulle få smaka. Gullungen! Men jag var ju tvungen att natta honom också strax efter nio, låååångt efter deras ordinarie sovschema....
Jag kände mig verkligen gammal igår... Tänk att jag nyss har haft två små små barn själv. Fattar inte att jag orkade när jag hade Alva på höften hela tiden och Viggo som krävde en massa uppmärksamhet. Helt ofattbart att jag fixade det. Tack och lov att dom är "stora" nu. Men det var verkligen mysigt att få vara barnvakt till båda två. Och få rå om dom alldeles själv :-)
Kände mig faktiskt lite mörkrädd i det stora huset inatt. Det är mycket ljud i ett gammalt hus. Från början var det bara katterna som traskade omkring, men sen när båda katterna låg i soffan med mig, så hörde jag fortfarande ljud...? En gång tvärsprang en av katterna ut i hallen och smög sig runt hörnet... precis som att den skulle attackera något osynligt väsen. Lite rysningar längs ryggraden då och då fick jag allt. Värst var det när jag gick förbi den stora spegeln i hallen. Förväntade mig nästan att jag skulle se någon bakom mig i spegeln. Haha... det är så skönt när man jagar upp sig och blir mörkrädd. Det var länge sen jag var det.
Hoppas dom snart ska ut på galej igen så jag får barnvakta igen :-)
Nä nu slår du personligt rekord i dålig uppdatering flera gånger på raken. Förstår känslan dock, min blogg håller på att avalida, konstgjord andning under en tid har gjort att det kanske inte märks så tydligt än.
Förresten visst vet du att just katter är extra känsliga för det parnormala? HuuUUuuuUUUUuuuu...
Ja du Helena, jag slår rekord efter rekord i bloggtorka...Helt plötsligt så "hinner" jag inte sitta och filosifera vid datorn...eller nåt?
Jo jag vet att katter "ser". Det är därför det är så otäckt när dom plötsligt gör något konstigt utfall mot... ingenting.. eller kanske det är nåt ändå? huh....
