TallSally

Puh... Vilken morgon. Helt plötsligt så var en av kattungarna spårlöst försvunnen. Vi letade på alla tänkbara och otänkbara ställen. Lyfte på grejer och öppnade skåp, sprang omkring som galningar. Ialla fall jag! Dom har ju sitt "bo" inne i tvättstugan. Kom sen på att jag just satt igång en tvättmaskin!!!! Tänk om den var i maskinen? PANIIIIK!!! Försökte förtvivlat stänga av maskinen och tittade efter en snurrande kattunge... Upptäckte till min förtvivlan att det INTE GÅR ATT ÖPPNA DEN! Inte på något sätt! Stängde av strömmen ett antal gånger... slog på den... nope! Mikke tog över och tryckte lugnt på tömmning...? Men vafaaaan? Man kan ju inte ska måsta tömma och centrifugera innan man kan öppna luckan. Sa till honom att vi måste slå sönder den på nåt sätt. Använda grova vassa verktyg eller nåt... SKYNDA DÅ!!!!! PANIK! Jäkla skitmaskin!!!! Man måste alltså lugnt sitta och titta på en snurrande döende kattunge tills programmet tvättat klart( EN TIMME)! GRRRRR.....Slå sönder!! MISSHANDLA!!! KASTA UT TVÄTTMASKINEN!!! HATAR DEN! Ska nog aldrig mer använda den för jag hatar den så mycket just nu! Har lust att ringa och skälla ut tillverkaren!!!!

Till slut fick han upp den ändå..efter lååååång väntan... tömde maskinen på tunga blöta jeans. INGEN kattunge! Puh... Ännu mera kattjakt runt huset. Lydia ansträngde sig inte det minsta för att hjälpa oss. Tittade bara helt oförstående på mig när jag å det strängaste uppmanade henne att leta sitt barn.

Upp på övervåningen IGEN. Mikke letade där jag redan letat tre gånger och där ligger hon och sover! Tack och lov! Lydia har alltså burit upp honom... Jäkla skitkatt! Nu blir det instängning i tvättstugan! Den lilla grå kissen rymmer ju jämt och ständigt, tar sig över det höga hindret och när han går omkring i köket måste Lydia bita tag i honom och "gömma" honom på hemliga ställen. Nu får det vara nog! Orkar inte med denna stressjakt! Nästa gång måste jag väl demolera dammsugaren i tron att han ligger i slangen eller nåt....?