Hur smart????
Börjar med att erkänna att ja, jag är korkad! Jag har slickat på stolpar av metall vintertid! Flera gånger! Jag trodde ju att det var nåt som barn gjorde.... flera gånger alltså. Men tydligen så brukar barn lära sig efter första gången. Både mikke och min kollega i alla fall. Det gjorde ont att slicka på en stolpe i kyla och fastna med tungan, så därför har dom inte gjort det igen.
Så fungerar tydligen inte jag. Jag kommer ihåg ett flertal gånger när jag smärtsamt fått slita mig lös från frusna metallstänger. Har med min tunga stuttit fast i mormors broräcke, elskåp på vår gata i Boliden, lyktstolpar, kedjorna i gungorna i lekparken....bara för att nämna några. Tror förresten att jag även suttit fast med tungan i vårt gamla handtag till ytterdörren på mossgatan (dom har ett nytt nu ). VARFÖR? Hur kan jag vara så dum att jag provar gång på gång? Jag kan med säkerhet säga att jag aldrig någonsin slickat på en metallstång på sommaren. Jamen... visst vill man veta om det är så kallt att tungan fastnar? Klart man vill...? Min nyfikenhet på detta fenomen innebär ju förstås att jag slickat på metallstänger MÅNGA gånger fler än jag verkligen har fastnat. Jag vet ju att jag inte fastnar varje gång... DÄRAV min nyfikenhet på om jag skulle fastna denna gång! Jag minns gånger då kompisar fått hämta hjälp av föräldrar som kommit till undsättning med varmt vatten till elskåp och lekparker.
Minns också en gång då jag och en kompis undrade om det var tillräckligt kallt för att tungan skulle fastna? Vi räknade till tre och sen slickade vi... Och där satt vi :-)
Tydligen så är det inte nåt spritt fenomen... att om och om igen fastna med tungan på isbelagd metall. Det verkar ha varit ett väldigt lokalt fenomen på mossgatan i Boliden. Eller vad säger ni... har ni varit lika korkade/nyfikna som jag? Men jag måste ju säga att erfarenheten gjort att jag vet PRECIS hur stänger av metall ska se ut när det är så kallt att tungan fastnar. Det är ju en rätt så viktig överlevnadskunskap..? Ifall jag av ren impuls någon gång skulle vilja slicka på nån lyktstople eller nåt. Ni ska bara veta hur många gånger jag funderat på saken under mitt vuxna liv. Många gånger när jag gått förbi frostiga metallstängar så har jag fått hejda mig... tittat på den och konstaterat att den är så pass frostig att jag skulle fastna....haha... ja jag är nog sjuk i huvudet trots allt.
Diskussionen inatt kom igång efter att min kollega berättat att hennes sambo under frukosten råkade få smör på armbågen när han sträckte sig efter nåt på frukostbordet. Och vad gör han då??? Jo, han försökte SLICKA bort smöret från armbågen??????? Hahahaha.... jag skrattade så jag höll på att dö.... hur kommer man ens på tanken?
Ytterligare ett bevis på att människan inte är så smart...
Hahaha, underbart :) Har precis som du suttit fast lite varstans i Boliden, i staan, på lyktstolpar, balkongräcken & ett flertal ggr även i dragkedjan på jackan/overallen. Är kanske ett fenomen som är vanligt då man är född i Bolia ;P
Låter som en tvångshandlig/tanke, så lite sjuk i huvudet är du nog allt, men på ett gulligt sätt :)
Min man har otrolig höjdskräck, att han stel som en pinne stod i MITTEN av Eiffeltornet vid hissen medan vi övriga spankulerade omkring och tog kort var en bedrift utöver det vanliga det har jag förstått. Hans förklaring till att han inte kan stå vid balkongräcken, höga broar eller sitta i pariserhjul är att han då börjar fantisera om hur han skulle få för sig klättra över räcket och hoppa?! Sjuk i huvudet han också, eller hur?
Haha... verkar vara ett bolidenfenomen alltså? Men jag måste ju medge att jag OCKSÅ nu när jag blir påmind om det, faktiskt även lider av tvångstankar av hoppa-över-broräcke-typ.
Kunde aldrig titta ner i älven när jag gick över victoriabron, för jag "söööögs" ner mot vattnet. Var livrädd att jag skulle hoppa över. Har även drabbats av plötslig skräck för att helt plötsligt klä av mig naken och ställa mig på bänken i ett klassrum och börja sjunga :-) Det är ju en riktigt SJUUUK tanke. Så långt från mig själv att det inte är klokt. Måste ju bero på att man någonstans tror att det värsta kan hända. Det har ju slagit slint för folk förr, så varför skulle det inte kunna drabba mig? Så där helt plötsligt bara... En liten stroke i hjärnan och det första jag gör är att hoppa över ett broräcke, eller klär av mig naken och börjar sjunga. Huh... hoppas jag aldrig får en stroke!
Jaha, då är det slut med att hämta dricksvatten i boliden, måste ju vara nåt fel på det när hittills 100 % av de bolidenbor som skrivit här slickar fast sig fler än en gång. Vill ju inte att nån hittar hela familjen nån vinterdag, fastslickade på ett elskåp eller en lyktstolpe här på gatan. Vi skulle ju vara tvugna att flytta....The horror, the horror
jo, så är det...allt du beskriver erika, stämmer...fastna me tungan...hoppa över bro räcket å värst av allt att man plötsligt står där naken å minns inte texten...huvva
