Färggalen :-)
Mitt senaste inköp!
Mikke blev lite rädd när jag öppnade burkarna :-)
Jag är galen, jag vet :-)
Men som jag sagt tidigare så är jag ju sugen på färger. Detta är väggfärg och det har blivit en och annan rand på väggen i hallen...
Viggo och Alvas lilla hörna. Min egensnickrade lilla hatthylla. Ska bara dit med några krokar till. Matchar perfekt vår hatthylla. Tror dock inte jag rymmer några korgar på hyllan. Blev lite väl liten...
Min GRÖÖÖÖÖNA stol :-)
söndag kväll
I övrigt så håller jag fortfarande på och pysslar. Just nu håller jag på med en nyckel"tavla". Inget skåp med dörr, för det funkar inte i detta huset. Ingen som nånsin stänger dörren till nyckelskåpet. Lika bra at bara ha en "tavla" att hänga nycklarna på, tänkte jag :-) Hoppas det blir fint...
Håller även på att måla skoställ till oss vuxna också. Inser att det inte går att vara utan. Mycket målande har tärt på min rygg. Står hela tiden i hopplöst obekväma ställningar. Man skulle haft nån bra arbetsbänk att hålla till på. Men när man är inne i sitt målande så struntar man i att det gör ont. Har till och med träningsvärk i magen efter att jag målade ett varv på min gröna stol igår. Den stod på golvet och jag satt på rumpan och målade. Efter en stund så låg jag i nån konstig "sit-up"-ställning i en evighet när stolsbenen skulle målas. Gjorde ont som tusan, men tjurig som jag är så målade jag klart det jag skulle. Kanske fick en muskel i magen på köpet :-) Får alltid träningsvärk på de mest bisarra ställen när jag renoverar. Kan inte begripa hur jag bär mig åt?
När jag tapetserar får jag ont i mina vader!!!??? Till och med UNDER FÖTTERNA får jag ont! Låter ju inte klokt, men så är det varje gång... Nån annan som får ont där när dom tapetserar?....Nä, vanliga människor får väl träningsvärk i armarna eller nåt av att hålla upp tapeter, kan jag tänka mig?
Hoppas hinna ett till målarvarv innan jag slocknar för kvällen. Ska försöka hålla mig vaken till Big Brother. Har ju fastnat i detta patetiska program. Som alltid! Kan inte låta bli att se...
måla måla måla...
Tyvärr så var tamburmajoren trasig! Blir så förbannad! Bara att skicka tillbaka skiten... Men hatthyllan var jättefin och den hänger nu på väggen! Snart även de svarta korgarna... Spegeln har jag målat svart. Den var vit med "patina". Inte snyggt alls. Tyvärr så är det även krusiduller på ramen, men det får jag leva med, för jag ville ju ha en STOOOR spegel, och det är den ju verkligen.
Har målat min höstol i den grönaste färgen någonsin. Ungarnas hatthylla är färdigbyggd, behöver bara två krokar till den. Sen är den klar. Den blev faktiskt riktigt fin :-)
Köpte tillräckligt med grönfärg för att måla om ett skåp i Viggos rum också, men det fick jag tydligen inte. Tänkte ta bort dörrarna i det skåpet och sätta in läckra lådor, men Viggo fixade inte en så stor förändring. Att ta bort dörrarna gjorde honom tröstlöst förtvivlad, så det var bara att skruva tillbaka dom. Hmmm....????
Har även skruvat isär vårt gamla skoställ och gjort ett miniskoställ till ungarnas skor. Målat det svart förstås :-) Blev också jättefint!
Så helgen har gått i målandets tecken, trots att vädret varit underbart härligt med sol och plusgrader. Efter lunch har jag bestämt mig för att pausa i målandet och ta med ungarna ut på en långpromenad.
Stora handlardagen (lön)!
Har SÅ mycket att göra idag! Önskar jag var barnledig så jag kunde köra runt till en massa affärer ifred och kolla in saker. Men nu måste jag ju spänna fast barnen och släpa dom med mig. Oerhört jobbigt! Särskilt när dom inte alls är roade av mitt butiksspring. Jobbigast är faktiskt att spänna fast dom i bilen. Ryggen knäcks eftersom Viggos säte sitter i mitten i baksätet. Då ska man böja sig in och sen bråka med spännet i fem minuter varje gång. Min rygg fixar inte den ställningen så länge! Snart har dessutom alla mina naglar gått av p g a detta spänne. Men det är sånt man får ta när man "väljer" att ta med sig barnen.
Först en tur till ica Maxi och inhandla proviant och en liten möbel jag hittade där. Sen blir det Jysk där jag ska köpa spegel. Sen skulle jag vilja åka runt till ALLA inredningsaffärer och kolla in grejer som krokar, småpallar, färgglada lådor etc. Behöver också lackfärg till en stol jag ska måla om = ännu en affär OCH knoppar/handtag till en garderob. Men jag inser ju att jag inte orkar spänna fast barnen SÅ många gånger i bilen. Tror inte dom vill följa med på den rundan heller....
Sen blir det att tvinga sig själv att sova när mikke kommer hem vid halv tre. Ska ju jobba i natt! Blir väl att fortsätta butiksrundan imorgon...
Jobbar och sliter....
Börjar se en ljusning i hallen :-) Har hunnit en hel del idag faktiskt, men fort går det ju inte...
Så här såg det ut för några dagar sen. Kranen i hörnet och övergipsad dörröppning. Och sandfärgade väggar..
Kranen borta. Men hur snyggt är det då? Blir nog att bygga någon liten låda över eländet och måla vitt..
Just nu ser det ut så här. Har kämpat med ett vitrinskåp och gjort om det till garderob. Vet inte om jag är så nöjd med tyget jag satt för glasdörrarna, men det får duga ett tag. Hade det hemma (panellängder) :-)
Sen så har jag inte bestämt mig för om trädet är klart heller. Kanske blir några fler stammar och kvistar, ser lite fattigt ut tycker jag...
Skåpet kommer faktiskt att sluka en hel del.... måste bara köpa några lådor att ställa på hyllorna så det blir ordning och reda!
Väntar på de förbaskade möblerna jag beställt. Misstänkte att det sitter fast någonstans, typ i Ånge, och jomenvisst, Sorterat i ÅNGE kl 7.30 denna morgon. Där lär det ju bli liggande ett tag. Ångeborna brukar inte ha bråttom att skicka vidare. Tycker alltid att paketen fastnar där.
Hoppas vi hinner fara och titta på golv i helgen. Det känns nästan som det allra viktigaste. Synd bara att jag jobbar fredagnatt. Måste ju sova på lördagen då, men det får nog bli en snabb tupplur på förmiddagen bara. Har ju inte tid att sova. Måste ju fixa och inhandla en massa och barnens "hatthylla" och krokar har jag inte heller gjort. Tänkte göra ett eget hembygge även där :-)
Nästa gång jag lägger upp bilder på hallen då är den KLAR! När det blir har jag dock ingen aning om...
Minus 23.
Kommer antagligen att fylla dagen med en massa jobb ändå. Hoppas verkligen att mina hallmöbler kommer idag. Nu är jag less på att vänta! Mikke målade det sista varvet på väggarna i hallen när jag jobbade igår kväll. Skönt att det är gjort nu i alla fall. Det går inte att måla när barnen är med. Tro mig. Har försökt...
Just nu känns livet rätt så skönt. Har en hall att jobba med, planera och titta på tyger och färger och golv etc. KUL! Sen så har vi fått ett datum för gossens utredning. Det blir vecka 13. Måste då ta ledigt hela den veckan för tydligen så ska vi vara där varje dag. Men det blir nog bra. Sen så har han ju varit och gjort nationella provet i engelska och fått slutbetyget VG. Inte illa alls, för nån som i stort sett aldrig är i skolan! Känns som att livet rullar på lite som det ska nu och jag börjar se ett slut på eländet. Fast en diagnos ändrar ju inget, livet fortsätter ju på samma sätt ändå. Men det kanske finns andra öppningar och möjligheter? Vi får väl se...
Tror jag ska ta tag i lite städning idag. Fast det känns rätt meningslöst med alla hallgrejer som ligger i en numera väldigt utspridd hög på golvet...golven... Kanske ta och byta dom för korta köksgardinerna? Skruva om gardinstängerna och sätta upp kapporna...? Inte ens byta gardiner är lätt i detta hus. Jobbigast är ju när jag bytt och sen ångrar mig. Då måste jag skruva om stängerna IGEN om jag ska byta tillbaka till paneler. *suck*
Ja, nog finns det arbete...
Ute går det då inte att vara. Minus 23 grader! Håller på att vara RIKTIGT less nu! Vill ringa och klaga och skriva på protestlistor mot kallt väder. Men vet inte vart jag ska ringa????? JAG orkar inte, BARNEN längtar ut, BILEN klarar snart inte med flera kallstarter. Finns det NÅT som är positivt med kyla/vinter/is/snö/skrapa bilrutor/skotta/förfrysa händer???
Ja, det skulle ju vara den underbara känslan av att få komma IN, när man varit ute en stund (typ gått till postlådan). Men den känslan kan jag gärna vara utan....
Hallplaner...
Nu väntar jag in möblerna. Måste veta hur jag ska placera all inredning innan jag börjar med min väggmålning. Har hittat en stor spegel på jysk för bara 400 kr. Den ska också inhandlas. Sen så blir det att fixa upp ett stort svart skåp som jag har här hemma. Fick en lysande idé när jag låg i badet igår :-) Vi får väl se hur lysande den var när det blir klart.... mycket att göra men först en hel del målande och slipande kvar att göra på väggarna.
500!
Detta är mitt 500e inlägg på bloggen! Borde ju firas på något sätt med roliga bilder och sprakande fyrverkerier :-)
Men vem orkar med sånt? Idag har jag en otrolig värk i hela kroppen och hallen är bara halvmålad. Måla tak är inte riktigt min grej känner jag. Men det blir verkligen fint. Det ser så rent ut! Nu har vi kommit fram till den förbaskade kranen och vi har ändrat planen en massa gånger för hur vi ska göra. Hade tänkt bygga in den på nåt sätt och göra hyllor och garderob där. Men det kändes halvjobbigt, så nu tar vi bort ledningarna också blir det nog att flytspackla runt golvbrunnen. Det lär ju ta sin tid, men jag får helt enkelt sjå mig. Räkna till tio, andas med djupa andetag och blunda tills frustrationen gått över... det kommer över mig då och då. Blir ju tokig när allt ska ta sån tid.
Jobbigast är ju att alla kläder och attiraljer som var i hallen nu ligger i en STOR hög, på samma ställe där den gröna fåtöljen tidigare stod och skräpade. Man får kasta sig ner i högen och gräva och leta upp sin mössa när man ska ut. Känns onekligen jobbigt att ha det så under nån längre tid.
Möblerna jag beställde lär ju komma under veckan. Förhoppningsvis imorgon :-). Då har vi då en tamburmajor att hänga grejer på tills vi kommit överens om på vilken vägg hatthyllan ska hänga. Och på vilken vägg det stora svarta trädet ska målas. Nu vill mikke ha en telefonledning OCKSÅ..... eller kanske istället...?
Dags att sätta på sig målarstassen och fortsätta.....
Nu är vi på G!
Har ju förstås haft en hel del hjälp under kvällen.
Tack och lov så sover de små hjälpredorna nu och jag har faktiskt målat HALVA hallen :-) Har nog aldrig varit så långsam nånsin...
Men halva taket tog på krafterna. Har ont i mina armar och saknar totalt kraft att fortsätta rolla... Får fortsätta i morgon. Tyvärr så kommer ju lärlingarna att vara med då, men vad ska man göra?
♥ ♥ ♥ sötast ♥
Sötaste barnet ♥ 
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Var ju tvungen att leta upp några gamla bebisbilder på Jamal och jämföra :-)
Nog ser man likheten... eller är det bara jag som gör det?
Å, vad jag älskar bebisar ♥
Full rulle
Sen hem och tvångs-sova en stund. Hämta ungarna på dagis och sen ÄNTLIGEN fara och lukta på nyfödd bebis. Helt underbart! Skulle nog kunna sitta i timmar och beundra det underbara barnet. Han är så bedårande söt. Hur runda och goa kinder som helst :-) Och världens finaste hårkalufs! Ååååå så söt!
Nu är klockan strax efter sju och jag är sanslöst trött. Förstår inte hur fredagsmyskänslan ska kunna infinna sig. Blir nog en tidig kväll för min del. Mikke spikar och bygger i grovhallen och Viggo är med som lärling. Nu ska dörröppningen från grovhall till Jockes rum bort! Har haft ett draperi för dörren ända sen vi flyttade in. Äntligen ska det bli en vägg där. Förhoppningsvis så blir det klart ikväll. Imorgon tapetserar vi med "easy-cover", över väv och nygipsad vägg. Sen får jag börja måla. Ska bli riktigt kul!
Sen så måste jag ju helt säkert fara och hälsa på barnbarnet en gång till denna helg. Finns ju inget goare än en nyfödd :-) Man blir som förtrollad...
Ska lägga upp några bilder senare. Har inte hunnit föra över dom till datorn än. Sitter just nu i soffan med pizza-koma. Är så mätt så jag mår illa. Första gången jag äter idag, och då vräker jag i mig en hel pizza. Blir helknasigt med måltiderna när man jobbar natt. Sist jag åt mat var middag igår kväll. Ett dygn mellan måltiderna alltså.
Inspiration
Hittar så mycket inspiration till hallen...
En telefonstople skulle också vara läckert att ha i hallen som väggmålning. Hittade även söta fågelkrokar som man skulle kunna sätta längs telefonledningarna. Dessa passar ju även bra på trädet jag tänkte måla. Nu tänker jag ju inte ha krokar på själva träden men man KAN ju....
Lite kul faktiskt. Vill ha en glad och rolig hall, så jag ska fortsätta leta upp kul grejer...
Fast i ett kladdigt kletigt tanketräsk..
Behövde inte alls slåss för att börja utredning. Den satte igång på en gång. Har suttit och pratat om gossen i två och en halv timma. Naturligtvis så fortsätter ju funderingarna när jag kommer hem. Har kommit på att jag nog bara TROR en massa grejer. Det är sällan jag kan säga att jag VET. Hela livet har jag nog gått omkring och TROTT att jag vetat vad barnen känner och tänker. Kanske inte alls är så som jag tror, och det ställer ju till det en massa när jag ska beskriva hur och varför och i vilka situationer utbrott och problem har funnits. Sättet dom ställer frågorna på gör att jag börjar tvivla på mitt eget förstånd. Hmmm.."tror jag bara att det är si, eller kan det vara så...?" Hmmm...tänka, tänka, tänka...
Det är svårt det här. Jag beättar att jag "vet" hur sonen känner. Att jag "känner" det på nåt sätt. Hur kan jag veta det? Det kan ju vara så att jag överför mina egna känslor på honom... att jag "tror" att han känner på ett visst sätt i vissa situationer, bara för att jag tycker att det är så man ska känna...? Luddigt det här, jag vet, men jag inser ju att det är viktigt som bara den. Om man kunde skala av alla känslor och titta på allt med andra ögon, utifrån, skulle jag kanske se annorlunda på situationen. När det gäller en aspergerutredning så känns det ju väldigt viktigt det här med att berätta om hans känslor. Hur han reagerar på saker och ting...
Nu sitter jag fast i nåt tanketräsk där jag måste gå igenom varje situation i hans barndom minutiöst för att inte missa något. Stämmer det verkligen det jag berättade på mötet? Var det inte på ett annat sätt, kanske? Måste se saker med andra ögon och inte med mina omtänksamma och beskyddande mammaögon. Det är riktigt svårt! Vet ju att jag alltid behandlat honom på ett speciellt sätt. Annorlunda än jag behandlat andra barn. Varför, kan man ju undra? Och det är det jag inte kan sätta fingret på. Det bygger ju bara på någon luddig känsla som jag har. Jag kan alltså inte peka på eller beskriva varför jag gör som jag gör med honom... och det gör mig galen! "Vet" jag? eller "tror" jag bara?
Måste försöka ta mig ur detta tanketräsk för idag, kommer inte så mycket längre... Ska på ett planeringsmöte nästa måndag, där jag ska få veta hur allt ska gå till och framför allt när det blir av! Känns skönt att det börjar rulla på.
Luddigt och förvirrat inlägg? Precis som jag just nu...
Grattis Jamal & Stephanie!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Har blivit stolt farmor till barnbarn nummer två denna morgon! Det blev en liten gosse och han vägde 2985g och var 48cm lång. Han är helt otroligt söt och jag längtar efter att hålla honom i min famn!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
(Tjuvade bilden från din facebook, Steff)
Interiör- och designlagret
Blir alldeles kollrig av allt snyggt som finns på nätet. Tänk om jag hade haft ett pysselrum på övervåningen, då hade jag kunnat göra allt snyggt själv ;-)
Hallen...
Har även beställt några möbler. Tamburmajor, hatthylla och förvaringskorgar.
Å, vad jag längtar tills det blir klart.
Måste ju vänta förstås...
Måste hejda mig och vänta till helgen. *suck* Men nu är då allt förberett i alla fall. Bara att svabba på färg så fort jag har den hemma :-)
En annan dröm jag går och funderar på är övervåningen. Skulle vilja ha ett snyggt stort bord där uppe med snygga stolar, hyllor på väggarna fyllda till bredden med skålar och burkar innehållande pärlor, pyssel, saxar, snören, remmar, knappar,... ja allt som man eventuellt kan behöva för att pyssla, måla, och pyssla ännu mer :-)
Hur kul skulle inte det vara då? Både jag och barnen skulle hålla oss sysselsatta dagarna i ända... inbillar jag mig. Vet att jag är duktig på att inbilla mig saker.
Morgonpigg
Sen kanske man kan författa och skriva ett snyggt väggord på väggen. Kan ju bli katastrof med tanke på min skruttiga handstil. Men det går säkert fixa på nåt sätt med utskrift från dator. Eller så får mikke fixa hem en OH-apparat igen. Det funkar ju utmärkt :-) Varför köpa ett dyrt väggord när man kan göra själv? (kanske?)
Är alldeles full av idéer just nu! Bäst att skynda sig och skruva ner allt från väggarna genast innan jag ångrar mig. Tror jag ska måla träd på väggen? Blev inspirerad av det på en hemsida. Tyckte det var hur snyggt som helst. Tjuvade bilden från http://rustaupp.blogg.se/category/hemma-sovrum.html
Jo, dom träden skulle nog passa bra i min grovhall. Vitt och svart. Sen en hylla med en massa förgglada lådor/korgar för barnens alla grejer. Jaaaaaa!
♥
Men efter den tråkiga middagen blev det en tårta som jag lovat Viggo i morse. Har man lovat så har man. Stannade och handlade på vägen hem från jobbet, så direkt jag kom hem blev det att sätta igång med att vispa grädde. Supernöjd kille satte i sig två bitar tårta med godis på. Och Jocke håller på att storkna för han tog en fjärdedels tårta på sin tallrik. Fy, säger jag bara. Känner mig rätt så äcklad själv också. Vi äter alihopa tårta som om det var sista måltiden. Vräker i oss! Ångrar den sista lilla biten jag nyss tryckte i mig..... onödigt!
Nåja, tur det inte är varje dag.
Imorgon är jag Leeedig, ♪♫♪... trallala la la laaa! Det ska bli riktigt skönt. Man behöver som det efter en jobbhelg. Otur bara att det ska vara så förbaskat kallt ute. Är less på att vara inne hela tiden, men vad ska man göra när det är minus 25 grader? Vi får försöka hitta på nåt inne istället. Kanske baka nåt... iklädd mysbyxor och stortröja och tjocksockar - hela dagen :-) Myyysigt!
Nu ska jag gå och mysa med Viggo i soffan en stund. Han behöver ju sin mamma till att bli kliad bakom ryggen. Rätt så mysigt faktiskt fast det är ett slavarbete. Skapar ju mina egna extrajobb jämt och ständigt. Kliade Jocke bakom ryggen varje kväll tills han blev 13-14 år. VARJE kväll :-) Och om han mot förmodan skulle sitta med oss nån kväll och se film så åker tröjan fortfarande av och jag måste fram med bästa kliarnaglarna :-)
Och nu gör jag samma med Viggo... men det är verkligen ett bra sömnmedel. Tar bara några minuter så sover han. Tänk om man hade en egen ryggkliare...*ryyys.. myyys* Jag hade ju min mamma som gjorde samma för mig hela min barndom. Det bästa jag visste. Fast det var också skönt när hon drog fingrarna genom mitt hår... i typ en timme tills jag somnade :-)
Bebislängtan :-)
Tre veckor kvar till nästa jobbhelg, vilket betyder att det är tre veckor kvar tills jag fyller 40. Oh, hemska siffra!!! Dessutom är det tre veckor kvar tills mitt barnbarn förväntas födas. Tänk om h*n verkligen föds på min 40-årsdag? Skulle ju vara rätt kul, men jag tror ju inte det kommer att hända. Sitter som bara och väntar. Tror bebisen kommer när som helst nu. Så spännande! Jag längtar verkligen...
Tänk att jag har FYRA barn och snart TVÅ barnbarn! Herregud så gammal jag är. Och RIK, för barn är väl den största rikedomen i livet?
Ps. Jamal och Steff: Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. En jättebra dag att föda barn på :-) Tänk att omges av så mycket kärleksbudskap och röda hjärtan och rosor varje gång man fyller år.....
Nä, man ska ju inte hoppas att barnet föds för tidigt, men jag är ju så NYFIKEN.... Vill veta vad det blir och hur h*n ser ut, vem h*n är lik.... å, så spännande! 3 veckor kvar alltså. Den 6 mars!
Tiiidig söndagmorgon *gäsp*
Är i alla fall tacksam att jag lyckades smyga upp utan att barnen vaknade. Får sitta här med min kaffekopp och frysa och morgonsura ifred :-)
Sitter och tänker på mötet jag ska ha på torsdag morgon. Det mötet där jag ska "vinna". Jag kommer alltså att fara direkt dit från mitt nattpass. Trött, med glansiga ögon och kinder. Uppjäst mage efter nattens popcornätande och stillasittande. Börjar tvivla på att jag kommer att göra ett vettigt intryck på de personer jag ska träffa. Kommer ju att känna mig som jag gör just nu. Trött, frusen och lite småsur....
Nä, jag ska inte sitta här och tänka för mycket. Måste ju sätta igång med mina morgonbestyr och se till att jag får lite värme i kroppen innan jag ska sätta mig i bilen och frysa. Mot badkaret!
Ha en bra dag.
Victory!
Tänkte bara berätta den goda nyheten jag just fått. Vi (jag) har blivit kallad till bup för ett första möte angående utredning! Tydligen är vi två föräldrar som dom ska träffa, och sedan avgöra vems barn som ska utredas först. GISSA OM DET KOMMER ATT BLI VI! Kommer inte att acceptera något annat! Känner att jag har blivit riktigt duktig på att förhandla och att inte acceptera. Har nog varit dålig på det förut. Känner hur jag växer med uppgiften för varje gång. Det borde ju vara en fördel vid löneförhandlingar och dylikt? Om man nu hade några sånna. Exixterar ju inte i mitt jobb... Men OM det var så... oj oj oj, vilken lön jag skulle förhandla till mig. Är verkligen på topp just nu!
Äntligen! Ska fira med ett glas vin ikväll :-) Men bara ett, för jag ska ju upp och jobba i morgon bitti.
Fredag
Har gjort några små försök att städa här hemma. Men fortfarande är jag fruktansvärt irriterad på den stora gröna fåtöljen som står utanför ena toadören. GRRRRR! Tror jag ska leta upp några verktyg och försöka få ner den i hanterbara bitar så jag kan kasta ut dom genom dörren!
Har bakat två sorters kakor på förmiddagen. Viggo vågade inte smaka en enda av dom. Dom såg ju inte ut som ballerinakakor och då går dom ju inte äta! *suck*. Så lik sin storebror att det inte är klokt! Alva höll då med mig och tyckte kolakakorna var riktigt goda :-)
Tänker fara en sväng på biblioteket med barnen så dom får låna sig några böcker. Lovade det igår, så jag måste ju...
... men först: Verktyg! Nu ska jag misshandla fåtöljen!
Fördjävligt är det!
Vi har en plan nu i alla fall. Jocke ska göra de nationella proven i matte och engelska och sen blir det arbetsmarknadstorget för honom. (tror det hette så?) Det blir nog bra. Käraste Evy från bup som var med hade tyvärr tråkiga nyheter. Det blir ingen utredning vecka sju som hon "lovat". Blir så vansinnigt besviken. Hon hade ingen aning om när det skulle bli. Hon berättade att hon just meddelat en annan familj som var lovad utredning till våren att dom istället får komma tidigast till hösten. ÄR DET INTE FÖRDJÄVLIGT? Med min uträkning så innebär det ju då att dom ligger ungefär ett halvår efter...? Så det lär väl bli både vår och höst innan vi får en tid då?
Jag vet inte jag.... vad ska man göra? Ger det nåt över huvud taget att hålla på med detta? Har nu kämpat på sen han gick i FEMMAN! Mer eller mindre intensivt i fyra och ett halvt år! Tänk om vi hade levt i en värld där det fanns hjälp att få i rimlig tid. Undrar hur det skulle kännas att leva i en sån värld?
Man kanske borde boka in en utredning redan i spädbarnsåldern, utifall att det blir aktuellt i skolåldern? Man kan ju alltid avboka i fall det inte skulle behövas. Hmmm.. kanske ska överväga det med Viggo och Alva. Det är ju trots allt bara två åt tills Viggo börjar förskolan. Vem fan orkar vänta i fem år på en utredning, när man väl bestämt sig för att göra en?????
Yes!
Och nu är det snart dags att fara och jobba. Supersnabbt gick denna dag. Hoppas hinna en sväng förbi solbacken innan jag börjar så vi kommer att hänga på dagisdörren preciiis klockan ett.
sjukdomskänsla
Igår förmiddag innan jag for på jobbet påbörjade jag en rensning/ommöblering i Alvas rum. Hujeda mig vilket jobb. Oändliga mängder med delar av leksaker som man ska försöka para ihop med varandra för att sen se vad som ska kastas. Hade egentligen bara tänkt möblera om, men fastnade med leksaksrenset. Det tog en evighet, och jag har bara hunnit halvvägs. Har flyttat sängen och en bokhylla som var full med grejer. Den hade sugit fast i golvet så det var riktigt jobbigt att flytta den. Dessutom så är denna tvåsektioners bokhylla fastskruvad med den andra delen med EN skruv någonstans längst upp. Det knakade och brakade när jag slet och knuffade och den ena delen rörde sig några cm och den andra satt fast. Men efter några svordommar så hade jag lyckats flytta den de 50 centimetrarna. Puh!
Idag blir det att fortsätta med det och förhoppningsvis bli klar. Byta gardiner och skura upp ordentligt. Måste nästan börja genast om jag ska hinna innan jag ska iväg och jobba. Fattar inte varför allt tar sån tid för mig nu för tiden? Måste vara ett ålderstecken? Måste ta långa pauser mellan varje kraftansträngning....
Äré inte typiskt?
Idag har jag dessutom varit i Boliden och ätit mammas goda köttsoppa. Alldeles fullt med kokta kolhydrater i form av potatis, morötter och kålrötter. Och sen marängswiss efter det. Massor med socker!
Nu vet jag inte hur jag ska göra denna vecka. Ger det nåt att äta bara liiite kolhydrater? Eller ska jag äta som vanligt? Blir ju skitsur om jag går upp allt som jag gått ner. VÄGRA!
Citat från Viggo i bilen på väg hem från Boliden:
"Mamma, I sverige finns det land som är varma. Där är träden varma och det finns inga skorstenar som gör moln. Det finns inga skorstenar på husen där. Det är i sverige. Där kan man gå barnfotar (barfota) för det finns ingen snö. Men det finns bara såna länder i sverige, inte i vårat land, för det är ett annat land."
Misstänker att kanske dagis har försökt sig på nån undervisning av nåt slag? Eller...?
Dane Cook
Biodag
Skön lördag. Det blev bio med Alva Och Viggo mitt på dagen. "Lilla Anna och Långa Farbrorn". Fast det handlade om lilla spöket Laban. Alva var superimponerad och satt stilla hela filmen. Viggo var väl så där måttligt road. Började skruva på sig efter en halvtimme och se uttråkad ut. Det var väl för barnsligt för honom. När dom släckte lamporna sa han "Oj, nu måste mina ögon börja tänka" Haha... Hur gullig är inte han då?
Nu efter en god middag bestående av grillad kyckling, sallad och tzatziki på ett grovbröd, sitter jag med ett glas vitt vin. Mysigt! Har börjat införa lite kolhydrater i maten för jag känner att jag inte orkar så mycket fysiskt arbete med LCHF-dieten. Orkar inte ens skotta två kvadratmeter snö. Då är det illa. Har inte gått ner nåt mera, men inte heller gått upp. Vi får väl se hur det går. Äter inte mycket kolhydrater. Bara sammanlagt två brödskivor idag... och några chips :-) (kommer nog bli några chips till om jag känner mig själv)
Ha en trevlig helg!
Fredag kväll.
Blev ju ledig resten av veckan eftersom jag tagit ledigt för långvistelse i Umeå. Har haft småttingarna på dagis, så jag har fått vara alldeles själv på dagarna. Det har jag verkligen behövt. Har behövt varje sekund för att fundera, gå igenom, bearbeta, tänka...osv. Så nu är jag helt SLUT! Känns som att jag tänkt klart och kan gå vidare också, för tillfället i alla fall. Tills utredningen kommer igång i alla fall. Då ska jag åter igen sitta och berätta allt om gossen. Från det han föddes och fram till nu. Tur att jag har gjort det några gånger nu, så jag vet vad som väntar.
Hur lätt är det att svara på hur han var som tvååring? Kunde han klä sig själv när han var tre? Hmmmm...? Var han sen på att börja prata? När slutade han med blöja? Oändligt många frågor som man ska ha ett svar på. Det är riktigt tufft att komma ihåg. Särskillt när man har flera barn.
Nu ska jag i alla fall lägga allt åt sidan och ha en skön och ledig helg. Kanske bio med Alva och Viggo imorgon. Kanske bio med Jocke senare på kvällen. Vi får se. Det skulle vara kul att fara med kidsen för dom har aldrig varit på bio. Vill se deras reaktion :-)
gamla bilder :-)
Sitter vid mikkes dator på övervåningen och tittar på gamla bilder. Skitkul! 
Lilla Alva...Sååå söt :-)
Viggo har målat fint inne på kontoret :-)
Vad ska man tro?
"...Jag har gått igenom en massa papper och utredningar och bakgrundshistorier som är gjorda om min son vid olika tillfällen under hans liv. Har börjat fundera om jag gjort nåt fel någonstans? När han gick i årskurs fem så gjorde vi en massa tester hos skolpsykologen. Genom dessa skulle man se om han hade något ”fel”. Testerna skulle generera i någon sorts resultat där man skulle se om fortsatt utredning skulle behövas. Testerna var normala inom alla områden utom ett, som skolpsykologen förkastade, (uteslöt) eftersom sonen inte var villig att delta i testet just vid den tidpunkten. Det står att han just kommit in från rasten på skolan och var på dåligt humör när han skulle sätta sig ner och kryssa för svar på frågorna. Därför förkastades detta provresultat. Så här i efterhand kan jag tycka att man kunde ha gjort om det testet. När jag for till kommunhuset och hade mötet med skolpsykologen angående testresultaten så hade jag en massa frågor med mig. Jag frågade noga upp kring varje deltest hur han kommit fram till resultatet. När han avslutar mötet och säger att han inte ser några tecken på adhd eller någon annan svårighet så frågar jag specifikt vad han tror om aspergers? Han säger att om han hade aspergers så skulle han inte ha klarat av minst ett av de tester han utfört. Han beskrev vilket, och varför han inte skulle ha klarat av det, men jag kommer inte ihåg vilket det var. Han säger att hans arbete med sonen är klart och att han kommer att skriva att det inte finns någon orsak till vidare utredning.
Jaha? Det är ju honom jag har lutat mig mot genom alla åren. Han SA ju att allt var helt normalt på alla områden. Inga avvikelser! Suck!
Dessa tester utfördes i maj det året han gick i femman. Besökte skolpsykologen mitt i sommaren och när sonen sen började årskurs sex, så genomgick han en rad neurologiska tester hos skolläkaren. Fick även där berätta hela hans bakgrundshistoria. Även dessa tester visade sig vara helt normala. Inga neurologiska störningar! Börjar ju faktiskt fundera över om det verkligen kan vara aspergers han har. Det måste ju vara en väldigt diffus asperger han lider av i så fall. Kan det vara aspergers om man bara uppfyller en eller två kriterier?
Frågorna är många nu och jag längtar verkligen tills utredningen sätter igång på riktigt. Det finns massor med frågor jag vill ha svar på. Igår kände jag att jag var helt säker och idag tvivlar jag. IGEN! Känner att NÄÄÄÄ, detta stämmer inte. Alla tester som gjordes visar ju att han inte har asperger? Eller? Vad fan är det då han har????
Å vad jag hatar att känna denna ovisshet och detta tvivel. I ett års tid har jag haft ångest över att inget har blivit gjort tidigare. Har förbannat mig själv som inte har proppsat på vidare utredning. Eller har jag det? Kommer inte ihåg om jag gjort det. Men när jag åter igen tittar på hans resultat och lutar mig på skolpsykologens uttalanden så anklagar jag inte mig själv längre. Jag har ju litat på de resultat som redovisats för mig.
Om någon ska anklagas så är det skolpsykologen. Om jag inte har helt fel så misstänker jag att skolpsykologen är densamme som det skrivits om i tidningarna för nåt år sedan. Tydligen hade Skellefteå kommun anställt en psykolog som arbetat för dom i femton år fast han SAKNAR utbildning. Det blev skandal och mycket skriverier. Om så är fallet så har jag lutat mig mot en inkompetent idiot alla dessa åren. Det känns inte bra.
I årskurs nio träffade jag en nytillsatt skolpsykolog. Samma tester utfördes (tror jag) och när han skulle redovisa resultatet av dessa beskrev han en väldigt deprimerad gosse som var självmordsbenägen och hade klara tydliga drag av adhd. Jag protesterade och sa att detta kan inte vara sant. Inte min son inte. Märkte att hela skolgruppen som satt med mig blev irriterade på mig. Klart det är, tyckte dom och alla nickade instämmande. Nej, du måste ha tagit fel, tyckte jag och för att motbevisa mig så läser han upp personnumret som står på testet. Det var inte min son! Dom hade båda samma förnamn, men sen stämde inte mycket. Så nu vet jag allt om den stackars killen som bor i grannbyn och är ett år yngre än min son. Tack gode gud att jag stod på mig än en gång och tack gode gud att jag känner min son så pass bra. Vad hade hänt om jag suttit tyst och accepterat detta resultat? Vad hade hänt med min son då? Får det verkligen gå till på det här sättet? Ett nytt möte ordnades sedan där jag fick ta del av MIN sons resultat. Det var nåt poängsystem och han låg PÅ GRÄNSEN till att ha för högt. Vad nu det innebar? Testet visade i alla fall att han inte var deprimerad eller självmordsbenägen. Hade lust att gnugga in resultatet i ansiktet på resten av skolgruppen som satt med och skrika "Där ser ni!""
Ja, vad ska man säga? Vad ska man tro? Längtar tills jag får visshet och förhoppningsvis ett svar som jag kan lita på!
onsdag i Umeå
Ett litet utdrag från min dag igår. Vi befinner oss i Umeå efter att jag hela tisdagen satt stor press på Bup i Skellefteå. Passade på att trilskas med dom när jag lix redan var på sånt dåligt humör. Det gäller ju att passa på när tilfället och orken finns där. Vi vill att något ska hända snart. Är less på att vänta och må dåligt. Vi är inlagda på BUP-avdelningen. Har skrivit 4 A4-sidor om gårdagen och detta är bara ett stycke från dagen....
......"Klockan blir fyra och vi får äntligen vårt möte med läkare och personal. Vi sitter ner och pratar om alla problemen. Läkaren är väldigt mjuk och go. Fattar genast tycke för henne. Hon ställer de rätta frågorna och frågar även ut sonen om de tankar han har uttalat både hemma och på skola. Hon är inte alls bekymrad. Hon frågar om han ofta brukar säga sånt han tänker? Om han kan komma med påståenden eller lägga in en åsikt som inte är passande? Om han kan säga saker vid fel situation? JA. Ofta! Hela tiden. Alltid när jag har med mig honom någonstans så har jag en gnagande oro att han ska säga nåt konstigt, så jag får skämmas. Det kan komma vad som helst från hans mun. Jag får ofta försöka släta över hans kommentarer när vi är bland folk. Han kan berätta för mig att han är bajsnödig när vi står i en hiss full med människor till exempel. Att det var tre dagar sen han bajsade och att det var hård bajs. När jag tänker på detta så blir jag lycklig när vi sitter där i rummet med denna underbara läkare. Vill bara fnittra när jag inser och förstår. Hon förklarar för mig och sonen att vi alla tänker på något precis hela tiden. Om vi skulle säga våra tankar högt så skulle det bli väldigt tokigt. Hon fortsätter med att förklara att han nog saknar den spärren. Det han uttalar när han säger att han vill skjuta människor är inte något han kommer att göra. Sonen säger att det mera är så att han vill skjuta någon inbrottstjuv som kommer in och ska mörda familjen. Han vill försvara de sina. Han vill vara en hjälte. Det är den känslan han är ute efter.
Läkaren skulle vilja påbörja en psykologutrednig genast för ett asperger syndrom. Problemet är bara att dom inte har någon psykolog i Umeå. Hon förklarar situationen med att nån har slutat och att dom väntar på ersättare, bl a bl a bl a. Precis som i Skellefteå, fast där saknar dom läkare. Där har dom psykologer så det räcker. Dom har i alla fall ordnat så vi ska ha ett möte klockan ett nästa dag. Då ska sonens psykolog vara med på telefonen under mötet. Läkaren lovar att hon ska trycka på att en utredning måste göras så fort som möjligt. Det känns verkligen bra efter mötet. Det känns som att det gått upp ett ljus för mig. Vill nästan låsa in mig någonstans och gråta en stund. Ber att få bli utsläppt så jag kan gå ut och röka. Benen skakar när jag går nerför trapporna. Känner att jag bara vill ut fort och tänka, tänka, tänka. Står sen där ute och håller inne all gråt som kräver att få komma fram, medan jag tänker och röker. Min son! Min älskade lilla pojke som är så missförstådd, som inte förstår sig själv. Hjärtat svämmar över av kärlek till honom. Känner mig klarsynt och nästan religiös av all ny kunskap jag fått. Det har gått upp ett ljus för mig och jag ser det helt klart. Tänker tillbaka på en massa situationer som hänt tidigare och ser på dessa med ett nytt ljus. Förbannar min egen okunnighet! Skyndar mig upp till avdelningen igen. Längtar efter att titta på pojken med de vackra bruna ögonen som jag älskar så mycket."
Den underbara läkaren ( med mycket makt?) i Umeå har satt fart på dom här i Skellefteå. Nu börjar det hända saker även här hemma. Förhoppningsvis så rullar det på lite snabbare. Hennes beslut att hans fall ska få prio ett verkar ha satt press på Skellefteå. Har fått många samtal från bup idag. Nu är han FÖRHOPPNINGSVIS inbokad vecka 7. Dom skriver gärna ut en TFF till mig så jag kan vara hemma med 16-åring om jag skulle behöva. Sa att det inte är nödvändigt. Vill ju jobba!
Är så glad att det rullar på! Nu vill vi ha en diagnos så att vi kan gå vidare med våra liv. Så att vi kan lära oss se världen ur ett annat perspektiv. För det behöver vi alla lära oss. Få kunskap! Flera flera år för sent....
- 3,2 kg
Usch och fy, vilket brott!
Har skrivit rätt mycket i min "skrivklåda" dessa dagar. Oj, vad jag skriver. Det tar liksom aldrig slut. Kan nog sitta hur länge som helst och författa. Har mycket som ska ut.... Kanske delar med mig av materialet någon gång. Eller delar av det i alla fall :-)
Var ska man börja?
Sen så går jag i funderingar på att snygga till grovhallen! Måla de sandfärgade väggarna vita och kanske sätta dit nåt snyggt väggord i svart. Drömmer om en vit/svart hall! Med en hylla där jag kan ha färgglada korgar till barnens alla ut-och-leka-attiraljer. Kruxet är bara att jag vill byta golv(det befintliga är en aprikos våtrumsmatta). Ett billigt klickgolv, eller vad som helst. Nu går ju inte det eftersom vår grovhall är ett VÅTRUM! Hur dumt är inte det då? Varför ska det finnas en dusch och en golvbrunn i en hall? Det hindrar mig ju också att möblera som jag vill. Kan inte ställa nån hylla eller garderob långs ena väggen för det sticker ut en duschblandare där samt att golvet lutar mot golvbrunnen! Och det är det bästa hörnet för en sån möbel!
Var ska jag börja??? Hmmm... antar att jag inte vaknat med det bästa och gladaste humöret denna morgon. Nu måste jag börja i alla fall... med nåt! Om jag bara hade någon energi så jag orkade. Men jag måste då försöka i alla fall. Så snart barnen fått i sig sin morgongröt. Då jäklar ska här röjas!
