Vad ska man tro?
"...Jag har gått igenom en massa papper och utredningar och bakgrundshistorier som är gjorda om min son vid olika tillfällen under hans liv. Har börjat fundera om jag gjort nåt fel någonstans? När han gick i årskurs fem så gjorde vi en massa tester hos skolpsykologen. Genom dessa skulle man se om han hade något ”fel”. Testerna skulle generera i någon sorts resultat där man skulle se om fortsatt utredning skulle behövas. Testerna var normala inom alla områden utom ett, som skolpsykologen förkastade, (uteslöt) eftersom sonen inte var villig att delta i testet just vid den tidpunkten. Det står att han just kommit in från rasten på skolan och var på dåligt humör när han skulle sätta sig ner och kryssa för svar på frågorna. Därför förkastades detta provresultat. Så här i efterhand kan jag tycka att man kunde ha gjort om det testet. När jag for till kommunhuset och hade mötet med skolpsykologen angående testresultaten så hade jag en massa frågor med mig. Jag frågade noga upp kring varje deltest hur han kommit fram till resultatet. När han avslutar mötet och säger att han inte ser några tecken på adhd eller någon annan svårighet så frågar jag specifikt vad han tror om aspergers? Han säger att om han hade aspergers så skulle han inte ha klarat av minst ett av de tester han utfört. Han beskrev vilket, och varför han inte skulle ha klarat av det, men jag kommer inte ihåg vilket det var. Han säger att hans arbete med sonen är klart och att han kommer att skriva att det inte finns någon orsak till vidare utredning.
Jaha? Det är ju honom jag har lutat mig mot genom alla åren. Han SA ju att allt var helt normalt på alla områden. Inga avvikelser! Suck!
Dessa tester utfördes i maj det året han gick i femman. Besökte skolpsykologen mitt i sommaren och när sonen sen började årskurs sex, så genomgick han en rad neurologiska tester hos skolläkaren. Fick även där berätta hela hans bakgrundshistoria. Även dessa tester visade sig vara helt normala. Inga neurologiska störningar! Börjar ju faktiskt fundera över om det verkligen kan vara aspergers han har. Det måste ju vara en väldigt diffus asperger han lider av i så fall. Kan det vara aspergers om man bara uppfyller en eller två kriterier?
Frågorna är många nu och jag längtar verkligen tills utredningen sätter igång på riktigt. Det finns massor med frågor jag vill ha svar på. Igår kände jag att jag var helt säker och idag tvivlar jag. IGEN! Känner att NÄÄÄÄ, detta stämmer inte. Alla tester som gjordes visar ju att han inte har asperger? Eller? Vad fan är det då han har????
Å vad jag hatar att känna denna ovisshet och detta tvivel. I ett års tid har jag haft ångest över att inget har blivit gjort tidigare. Har förbannat mig själv som inte har proppsat på vidare utredning. Eller har jag det? Kommer inte ihåg om jag gjort det. Men när jag åter igen tittar på hans resultat och lutar mig på skolpsykologens uttalanden så anklagar jag inte mig själv längre. Jag har ju litat på de resultat som redovisats för mig.
Om någon ska anklagas så är det skolpsykologen. Om jag inte har helt fel så misstänker jag att skolpsykologen är densamme som det skrivits om i tidningarna för nåt år sedan. Tydligen hade Skellefteå kommun anställt en psykolog som arbetat för dom i femton år fast han SAKNAR utbildning. Det blev skandal och mycket skriverier. Om så är fallet så har jag lutat mig mot en inkompetent idiot alla dessa åren. Det känns inte bra.
I årskurs nio träffade jag en nytillsatt skolpsykolog. Samma tester utfördes (tror jag) och när han skulle redovisa resultatet av dessa beskrev han en väldigt deprimerad gosse som var självmordsbenägen och hade klara tydliga drag av adhd. Jag protesterade och sa att detta kan inte vara sant. Inte min son inte. Märkte att hela skolgruppen som satt med mig blev irriterade på mig. Klart det är, tyckte dom och alla nickade instämmande. Nej, du måste ha tagit fel, tyckte jag och för att motbevisa mig så läser han upp personnumret som står på testet. Det var inte min son! Dom hade båda samma förnamn, men sen stämde inte mycket. Så nu vet jag allt om den stackars killen som bor i grannbyn och är ett år yngre än min son. Tack gode gud att jag stod på mig än en gång och tack gode gud att jag känner min son så pass bra. Vad hade hänt om jag suttit tyst och accepterat detta resultat? Vad hade hänt med min son då? Får det verkligen gå till på det här sättet? Ett nytt möte ordnades sedan där jag fick ta del av MIN sons resultat. Det var nåt poängsystem och han låg PÅ GRÄNSEN till att ha för högt. Vad nu det innebar? Testet visade i alla fall att han inte var deprimerad eller självmordsbenägen. Hade lust att gnugga in resultatet i ansiktet på resten av skolgruppen som satt med och skrika "Där ser ni!""
Ja, vad ska man säga? Vad ska man tro? Längtar tills jag får visshet och förhoppningsvis ett svar som jag kan lita på!
Men HERREGUD!!! Vad är det för människor vi lutar oss mot egentligen??!! Och hur ska vi rädd oss själva från inkompetenta idioter?
Hade du inte protesterat (vilket inte alla vågar göra i såna situationer) hade det förstås färgat ditt och Joakims liv länge... och vem hade sedan hjälpt er att återhämta er? Saken hade kunnat bli betydligt värre i slutänden. Stackars dig, jag förstår att du blir förtvivlad. Men det är tur att du i grunden är en stark person.
Låter ju helt sanslöst?! Dels att ni eventuellt utreddes av en outbildad idiot som några stolpskott på kommun lyckats anställa! Sen att få ta del av någon annans reultat, tystadsplikten borde ju innebära att man VET om det är rätt person man talar med. Pinsamt dåligt.
Alla de här misstagen borde ju rapporteras någonstans, det får ju bara inte hända! Du får skicka några ex av boken till kommunledningen.
Ja, visst är det skandal! Det påpekade jag också friskt för både rektor, skolpsykolog och kurator på ursviksskolan. Trooor att rektorn gjorde nån anmärkan om det, men jag kände att dom hyschade väldigt mycket om det och bagatelliserade saken. Hade lust att ringa pojkens föräldrar och berätta vad jag fått veta om deras son. DÅ kanske dom fått smisk på fingrarna till slut? Jag hade då blivit rasande om Jockes resultat redovisats för andra föräldrar! Vet inte ens vart man ska anmäla sånt?
