Kontrollbehov och katastroftänkande
Upp med tuppen denna morgon. Måste ju få iväg tonåring till sommarjobb. Tänk om man nån gång bara kunde släppa taget...? Ligga kvar och tänka att det ordnar sig utan min hjälp. Jag vet ju att det gör det, nu när viljan finns. Gossen var uppstigen när jag vaknade, så jag hade ju kunnat gå och lägga mig igen, men icket. Måste ju "vinka av" och packa matlådan och säga att han ska köra försiktigt med moppen när han far mot staden... jag är en riktig tönt! Skulle bli galen om jag var tonåring och hade en mamma som skulle lägga sig i allt och ha kontroll på allt. Sen när han kört iväg så måste jag sitta och lyssna efter eventuella ambulanssirener... gärna gå in på norran.se och se om det hänt några olyckor tidigt på morgonen. Nojig???? Det är bara förnamnet. Säkert jobbigt för mina nära och kära men EXTREMT jobbigt för mig själv. Varför detta katastroftänkande?
Men hur blir man av med sina kontrollbehov? Var likadan med äldsta sonen. Måste ha varit lika störigt för honom. Och han hade jag verkligen anledning att vara orolig för också. Körde moppe som gick riktigt, riktigt fort. Levde ett farligt och riskfyllt liv. Med Alva och Viggo är det faktiskt bättre. Måste ju bero på att jag sett att mikke klarar av det galant. Dom lever fast jag inte har fullständig kontroll på allt dom gör/äter/bajsar ;-)
Ja, så illa har det faktiskt varit. Skulle minsann veta preciiis allt som rört sig kring barnen tidigare. När jag började jobba och lämnade mikke hemma med barnen så ville jag veta precis hur många tuggor mat dom ätit, hur mycket dom druckit, konsistens och färg på avföring. Gud nåde om dom ramlat och slagit sig... Ja, mitt kontrollbehov var väldigt stort! Tack och lov så är det betydligt mindre nu, nästan obefintligt! Men när det gäller Joakim så ringer jag fortfarande hem till mikke på dagarna och hör om han ätit något, vilken tid han vaknade osv... HELT SJUKT!!!!
Borde kanske boka tid för nån sorts terapi, för mitt kontrollbehov och katastroftänkande? Det kommer ju att ge mig magsår i slutändan...
men mitt välbefinnande då. Inga frågor om avföringsföringsfärg och konsistens här inte :)
Behöver jag väl inte fråga om eftersom du berättar om det är nåt som inte är som det ska i den frågan ;-)
Det måste vara väldigt jobbigt framförallt för dig själv! Hoppas du får bukt med det! Kram
Brukar lyssna efter bromsande bilar och otäcka krockljud när Elle tagit moppen. Kolla Norran var ju ett tips....eller vänta nu, man kanske verkligen INTE ska börja med ytterligare dumheter?
Ett behärskat kontrollbehov med stänk av katastroftänkande har nog de flesta för att inte säga alla mammor, och du säger ju du lugnat ner dig, då har du ju jobbat med dig själv, keep om working!
Sen är det skönt att höra att mikke rapporterar hur magen funkar, då slipper du ju oroa dig över honom... ;)
Ja Helena, Norran brukar vara snabba på att skriva om olyckor. Nästan direkt sirenerna sätter igång kan man gå in och kolla vad som hänt. Men börja INTE med det!!!!
Man kan bara skratta... men jag känner, tyvärr, igen mig själv alltför mycket så skrattet fastnar lite på vägen upp ;). Tror du inte att det finns en bokstavskombination som kan förklara detta horribla kontroll behov/katastroftänkande? Eller det kanske behövs en sifferkombination för detta?
Det beror säkert på nån slags bokstavskombination med inslag av ett par siffror kanske ;-)
Jobbigt är det i alla fall... ska försöka jobba med mig själv lite och släppa taget. Livet kanske till och med funkar bättre för ALLA om jag slutar dalta? Det verkar nästan så tycker jag redan. (har halvsläppt lite både igår och idag :-))
