onsdag i Umeå


Ett litet utdrag från min dag igår. Vi befinner oss i Umeå efter att jag hela tisdagen satt stor press på Bup i Skellefteå. Passade på att trilskas med dom när jag lix redan var på sånt dåligt humör. Det gäller ju att passa på när tilfället och orken finns där.  Vi vill att något ska hända snart. Är less på att vänta och må dåligt. Vi är inlagda på BUP-avdelningen. Har skrivit 4 A4-sidor om gårdagen och detta är bara ett stycke från dagen....

......"Klockan blir fyra och vi får äntligen vårt möte med läkare och personal. Vi sitter ner och pratar om alla problemen. Läkaren är väldigt mjuk och go. Fattar genast tycke för henne. Hon ställer de rätta frågorna och frågar även ut sonen om de tankar han har uttalat både hemma och på skola. Hon är inte alls bekymrad. Hon frågar om han ofta brukar säga sånt han tänker? Om han kan komma med påståenden eller lägga in en åsikt som inte är passande? Om han kan säga saker vid fel situation? JA. Ofta! Hela tiden. Alltid när jag har med mig honom någonstans så har jag en gnagande oro att han ska säga nåt konstigt, så jag får skämmas. Det kan komma vad som helst från hans mun. Jag får ofta försöka släta över hans kommentarer när vi är bland folk. Han kan berätta för mig att han är bajsnödig när vi står i en hiss full med människor till exempel. Att det var tre dagar sen han bajsade och att det var hård bajs. När jag tänker på detta så blir jag lycklig när vi sitter där i rummet med denna underbara läkare. Vill bara fnittra när jag inser och förstår. Hon förklarar för mig och sonen att vi alla tänker på något precis hela tiden. Om vi skulle säga våra tankar högt så skulle det bli väldigt tokigt. Hon fortsätter med att förklara att han nog saknar den spärren. Det han uttalar när han säger att han vill skjuta människor är inte något han kommer att göra. Sonen säger att det mera är så att han vill skjuta någon inbrottstjuv som kommer in och ska mörda familjen. Han vill försvara de sina. Han vill vara en hjälte. Det är den känslan han är ute efter.

 

Läkaren skulle vilja påbörja en psykologutrednig genast för ett asperger syndrom. Problemet är bara att dom inte har någon psykolog i Umeå. Hon förklarar situationen med att nån har slutat och att dom väntar på ersättare, bl a bl a bl a. Precis som i Skellefteå, fast där saknar dom läkare. Där har dom psykologer så det räcker. Dom har i alla fall ordnat så vi ska ha ett möte klockan ett nästa dag. Då ska sonens psykolog vara med på telefonen under mötet. Läkaren lovar att hon ska trycka på att en utredning måste göras så fort som möjligt. Det känns verkligen bra efter mötet. Det känns som att det gått upp ett ljus för mig. Vill nästan låsa in mig någonstans och gråta en stund. Ber att få bli utsläppt så jag kan gå ut och röka. Benen skakar när jag går nerför trapporna. Känner att jag bara vill ut fort och tänka, tänka, tänka. Står sen där ute och håller inne all gråt som kräver att få komma fram, medan jag tänker och röker. Min son! Min älskade lilla pojke som är så missförstådd, som inte förstår sig själv. Hjärtat svämmar över av kärlek till honom. Känner mig klarsynt och nästan religiös av all ny kunskap jag fått. Det har gått upp ett ljus för mig och jag ser det helt klart. Tänker tillbaka på en massa situationer som hänt tidigare och ser på dessa med ett nytt ljus. Förbannar min egen okunnighet! Skyndar mig upp till avdelningen igen. Längtar efter att titta på pojken med de vackra bruna ögonen som jag älskar så mycket."


Den underbara läkaren ( med mycket makt?) i Umeå har satt fart på dom här i Skellefteå. Nu börjar det hända saker även här hemma. Förhoppningsvis så rullar det på lite snabbare. Hennes beslut att hans fall ska få prio ett verkar ha satt press på Skellefteå. Har fått många samtal från bup idag. Nu är han FÖRHOPPNINGSVIS inbokad vecka 7. Dom skriver gärna ut en TFF till mig så jag kan vara hemma med 16-åring om jag skulle behöva. Sa att det inte är nödvändigt. Vill ju jobba!

Är så glad att det rullar på! Nu vill vi ha en diagnos så att vi kan gå vidare med våra liv. Så att vi kan lära oss se världen ur ett annat perspektiv. För det behöver vi alla lära oss. Få kunskap! Flera flera år för sent....


Kommentarer
Postat av: MammaMarie

Åh, så glad jag blir Erika. Jag blir så himla rörd utav detta, och att du delar med dig utav allt är verkligen strongt.



ÄNTLIGEN!!! Är väl det första som kommer upp i huvudet. Man ska verkligen vara frisk och stark på alla sätt för att få rätt vård här i Sverige: som dessutom skryter så om sin vård.



BTW så skriver du helt underbart!

2011-02-03 @ 15:35:34
URL: http://mammamarie.se
Postat av: Erika

Tack kära syster. Ja, nog måste man vara stark när man ska slåss mot sjukvården. Och tjurskallig! Det gäller att inte ge sig! Fortsätta tjata och skrämma upp dom, lägga över ansvaret på dom, då blir dom rädda :-)



Sen så ska man ha en masa KUNSKAP. Då kan man också få som man vill. Det skrämmer dom också lite grann...

2011-02-03 @ 18:35:55
Postat av: Helena

Oj, Erika jag ryser så bra skriver du. Grät en liten skvätt gjorde jag också. Fortsätt skriva, säger jag bara!

Skickar mentala boost-kramar till dig och sonen, jag förstår att det är en lättnad att får lite svar på det du inte fått att stämma. Här kommer de berömda kramarna;

**KRAM**&**KRAM**&**KRAM**&**KRAM**

2011-02-03 @ 19:39:36
URL: http://helenabystedt.webblogg.se/
Postat av: Erika

Tack Helena. Det värmer verkligen. Både kramarna och komplimangen :-)

2011-02-03 @ 20:44:26
Postat av: Sofie

Kan bara instämma med din syster och Helena, du skriver så otroligt fint, du får aldrig sluta skriva, lova det!

Så skönt att ni äntligen blir lyssnade på och att ni har fått träffa en läkare som verkar kunna få saker att hända. Dessutom har ju pojken med de vackra bruna ögonen en alldelens underbar mamma där och det vill inte säga lite. Famnen full av kramar till er!

2011-02-03 @ 21:09:23
Postat av: Erika

Tack, snälla gulliga Sofie :-)

2011-02-04 @ 06:58:11
Postat av: Linda

Håller verkligen med dom andra!! Du får ALDRIG sluta skriva Erika!! Du skriver så himla bra!! Man ryser verkligen. Jag grät oxå en skvätt, så fortsätt bara skriva kära du.. Och att du delar med dig av Allt detta, det är verkligen starkt av dig gumman! Stora Bamse kramar till er!♥

2011-02-05 @ 20:28:47
URL: http://nellylindgren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0